VIII
yorgun ağaç kurtaramaz kandan kendini
ve çaresizlik kaldıramaz onun dallarını
sahte yalınlık söyleyemez gerçeği
ve boşuna kırbaçlar kanın bir tanığını
unutuşun kurumuş dere yatağıyla ayartır değerli taşlar
fakat hayata giden yol başka bir çölü aşar
ki anımsarım dünyayı orada güneşle yalnızken
ve yoldaşım Orestes konuşamaz kum adına
ki alazlı mağaradaki yorgun ağacını
ve güneşi unuturum orada kadınla yalnızken
uyanan kavrulmuş gözleri akşama karşı
çöl baharın matem tutan paltosunda ayazlanırken
alırken yerini kuliste görünmez drama
ve bir insan denizi suskun çölde dalgalanırken
(1942, “mannen utan väg”)
Erik Lindegren (1910-1968, İsveç)
Çeviren: İsmail Haydar Aksoy
Kayıt Tarihi : 7.9.2009 11:33:00
© Bu şiirin her türlü telif hakkı şairin kendisine ve / veya temsilcilerine aittir.
ur “mannen utan väg” VIII det trötta trädet kan inte frigöra sig från blodet och villrådigheten kan inte höja dess grenar den falska enkelheten kan inte tala sanning och gisslar sig förgäves till ett vittne av blod ädelstenarna frestar med glömskans uttorkade flodbädd men vägen till livet går genom en annan öken där ensam med solen jag minnes världen och kamrat Orestes som ej kan tala för sand där ensam med kvinnan jag glömmer solen och dess trötta träd i den glödande grottan dess förbrända ögon som vaknar till kvällen när öknen förfryser i vårens sorgbandsrock när det osynliga dramat intar sin plats i kulissen och i den tigande öknen svallar ett människohav
Bu şiire henüz hiç kimse yorum yapmadı. İlk yorum yapan sen ol!